Idag red jag ut en sväng, tänkte bara skritta och därför tog jag inget tungband. Skrittade ut och mötte Christer, Bianca blev som vanligt, trippade och flåsade. Sen försökte hon vända, backa ner i diket och kändes som att hon försökte ställa sig på bakbenen?? Men med övertygning så gick(sprang) hon fram. Hon blev alltså väldigt stressad efter och då träna jag på massvis av halt, hon hatar att stanna, speciellt en längre stund och fram för allt på hemvägen. Så jag skritta inte en lång bit, men vände och trava lite, gjorde lite halt och sådant för att få henne att lyssna. Hela hemvägen träna jag på halt och klappade henne när hon fick gå, gjorde halt på alla ställen hon stressade upp sig på sedan och berömde, hon blev väldigt lugn efter ett tag och det kändes bra att jag åstadkom något även under ett skrittpass som började mindre bra. Var även så skönt att det knappt var nå flugor eller broms ute!